Historia

Den læstadianska väckelserörelsen har fått sitt namn efter prästen Lars Levi Læstadius (1800-1861), som verkade i norra Sverige under 1800-talet. I hans tjänst som prost i Karesuando ingick inspektionsbesök i församlingarna i Lappland. I samband med en av dessa inspektioner leddes Læstadius in i den levande tron av en samekvinna vid namn Milla Clemensdotter, ”Lapp-Maria”, som var ”nyläsare”.

Læstadius undervisning fick en ny kraft. I Karesuandos kyrka började han att predika bättring. Väckelserna tog sin fart under vårvintern 1846 och spred sig snart från Læstadius hemtrakter ut över hela Nordkalotten och senare via utvandringen ända till Nordamerika. Det var inte frågan om någon ny tro, utan man återvände till de rötter man en gång hade övergivit. Väckelsen i Lappland var mycket stark, man sade att ”det brann i snön”. Ett speciellt kännetecken för det var att bättringen satte spår i de troendes övriga liv. Detta visade sig genom att de slutade missbruka alkohol, blev hederligare och att äktenskapen hölls ihop

Redan under slutet av 1800-talet började vissa läromässiga skillnader växa fram inom læstadianismen. Rörelsen bevarades ändå hel, utåt sett, ända till slutet av århundradet. Därefter skiljde sig de så kallade storförstfödda, eller västlæstadianerna, och de nyväckta från rörelsen. Gammellæstadianismen förblev huvudfåran i rörelsen. Från denna skilde sig år 1934 även de så kallade småförstfödda, eller östlæstadianerna.

Gammellæstadianerna i Sverige har alltsedan 1800-talet organiserat sig i föreningar som kallas för fridsföreningar. Namnet fridsförening kommer från Bibeln: ”Ty han är vår frid” (Ef 2:14). Gammellæstadianismen är en stor rörelse i Finland, och samlar cirka 70 000 deltagare till dess största evenemang, sommarmötet. Största delen av mötesgästerna är barn och ungdomar. Det finska sommarmötet är det största andliga evenemanget i Norden. Sveriges fem fridsföreningar har omkring 500 medlemmar och ett stort antal barn och ungdomar.

Den gammellæstadianska rörelsen är en väckelserörelse inom Svenska kyrkan. Fridsföreningarna anordnar andakter, så kallade möten. Dessa anordnas förutom i de egna möteslokalerna även i enskilda hem och i offentliga lokaler som skolor och kyrkor. Till dessa möten är alla välkomna.